icec - It´s all about love babylove.

För exakt ett år sedan bodde jag tillsammans med frugan. Jag hade "the time of my life".. Vi kollade på Idol och Eddie var frugans hetaste kille.. Jag garvade bara och tyckte han såg ut som en pojke. Jag gillar inte pojkar, jag gillar män. Jag pluggade fortfarande och var i en stor konflikt med en lärare som inte (enligt oss) gjorde sitt jobb. Vi hade ett möte med institutionen och det hela slutade med att jag fick en ny examinator. Jag vågade inte ta risken att låta honom underkänna mig på grund av allt som hade hänt. Jag hade precis lärt känna Pap och jag var lite smått förälskad. Jag diggade honom. Han var en enkel person som gav mer energi än vad han tog. Precis vad jag letade efter. Jag kommer ihåg hur många telefonsamtal den relationen började med. Vi pratade 24/7 och när vi inte pratade hade vi vilda smskonversationer.. Telefonräkningen dödade mig och min studentekonomi. Men det var spänning. Vart jag än var hade jag telefonen i örat och jag var nog världens lyckligaste prinsessa som svävade på de mest Rosa molnen man kan hitta.. Idag, ett år senare.. Ser mitt liv inte riktigt likadant ut. Jag bor ensam, jag kollar inte på idol. Frugan är inte längre kär i Eddie, utan idag finns det kanske en man i hennes liv :) jag är själv den läraren jag älskade att hata.. Jag går upp klockan 6 varje morgon. Pap är fortfarande en del av mitt liv, men finns inte i min telefon 24/7.. Smsen har blivit färre och min telefonräkning ger mig inga ångestattacker.. Saker och ting har förändrats, både positivt och negativt.. Jag är rikare på erfarenheter och det är mycket som har gjort intryck på mig.. Tiden går för fort, alldeles för fort..