Romantic
I bland känns det som att jag är fast i romantiken.
I den epok då kärleken skulle visas och man älskade tills man dog.
Jag ser forfarande kärlek som det finaste en människa kan ge och få.
Vissa människor behöver kärlek mer än andra.
Vissa människor älskar att älska mer än andra.
Men jag kanske borde tänka om när det kommer till hur man visar vad man känner.
För mig betyder närhet med någon jag älskar allt.
Pussar, kramar, hålla i handen.
Sånt som kan anses smörigt.
I love.
Att vakna upp brevid någon jag vill dela mitt liv med är det finaste som finns.
Att tala om för den personen att den betyder allt - betyder allt.
Men alla vill inte höra, alla vill inte känna, alla vill inte dela.
Jag vill höra, jag vill känna jag vill dela - allt.
Jag är fast i det kvinnliga där jag vill vara en prinsessa som tas om hand av en prins.
Jag vill höra hur vacker jag är.
Jag vill ha en puss då och då.
Jag vill känna en mans kropp mot min.
Jag vill uppleva romantiska stunder som får mig att komma i håg
vad kärlek är.
Jag vet att det är sådant som betyder mycket för mig.
Jag vet att det är sådant som får mig att minnas och känna.
Känslor, för mig, baseras på upplevelser.
Jag kan inte känna något för någon som inte ger mig upplevelser.
Fysiska, psykiska.
Det är min sanning.
Vad är din ?
S a r a h
