Me <3
Okej. Nu kör vi. Det här är vad du får. En flicka vars högsta dröm är att sväva på rosa moln. Jag är egentligen inte svår att älska, snarare svår att hantera. Jag är inte svår att skratta med, det är bara svårt att förstå vad jag tänker. Jag tänker, analyserar och har alltid ett kritiskt förhållningssätt. Jag är rättvis och min själ består av 100 % sympati och empati. Jag tar aldrig skit, så länge jag inte vet att du faktiskt är svagare än mig, då kan jag jag låta dig vara för att få dig att känna dig bättre. Jag vill inte att du ska känna dig svag. Du får en tjej som skrattar ena sekunden för att fem sekunder senare sitta och böla, det kallas humörssvängningar och en släng av temperament. Den dagen, då du kommit in genom ytan, och du fått mig att älska så kommer jag aldrig att släppa dig. Jag är inte en tjej som ger upp, har aldrig gjort och kommer aldrig att göra. Jag kanske kommer att be dig gå din väg när du har sårat mig som mest, men jag är förlåtande. Det behöver bara passera min hjärna några gånger först. Jag må vara trasig i vissa aspekter, men det betyder bara att jag kan bli hel igen. Jag är naiv och vill gärna tro att jag kan rädda hela världen. I ärlighetens namn vet jag att den tanken inte är realistisk, men låt mig ändå tro det. Livet är orealistiskt. Jag tror på godhet och jag vill gärna hitta förklaringar på människors beteende, jag vill gärna se bakgrunden som en anledning till ett handlande, precis som jag handlar på ett sätt pga. min bakgrund. Det känns skönt för mig, då behöver jag inte tänka att människor vill vara genuint elaka. Det finns inga elaka människor. I mig hittar du en spontan tjej som inte klarar av att sitta still, som älskar att ha 1000 bollar i luften, samtidigt, och som ständigt längtar efter något ännu större. Jag är sökande, sökande på alla sätt. Jag är rädd för att bli bekväm, rädd för känslan av att vara tillfreds. Den känslan skulle rent ut sagt skrämma skiten ur mig. Och, det är inte mycket jag är rädd för. Jag har brister, många sådana. Varje dag är för mig en dag i utvecklingens namn. Jag vill ständigt bli bättre, på allt. Jag vill vara en bra människa, jag vill bli en bättre människa. Jag vet vad jag vill, jag har bara svårt att tillfredsställa alla mina mål på en och samma gång, och det vill jag, jag vill att alla målen ska gå parallellt. Stop, bromsa, tänk. Jag handlar lite för ofta, oftast i spontanitet. Booom, krasch! Ibland faller allt isär, då har du en tjej som hatar livet, som önskar att hon var född på en annan planet, som önskar att hon hade haft alla pengar i världen så att hon kunde ha köpt sin lycka. Som sagt, jag bryter ihop ibland, inte allt för ofta, och inte alls ofta kring någon i min närhet. Bryter jag ihop gör jag det ofta i min ensamhet. Vänta! Stopp! Vem försöker jag lura? Mina vänner? Mig själv? Vem är det jag ska leka jag-klarar-allt-superwoman inför. I dont know. Jag är bara tjejen som hatar att folk ska tycka synd om mig. Det ÄR inte synd om mig, aldrig någonsin. Jag är en fri människa, tänk på soldaterna i Afrika. Jag är tjejen som alltid sätter mig själv i ett perspektiv. Som sagt, min värld, din värld. Här är tjejen som . . .
