icec - It´s all about love babylove.

"Action speaks louder than words"



Länge sen jag bloggade ifrån en dator.
Nu när jag har lite tid över i väntan på frugan kanske det är dags.

Det har varit en tuff tid, mycket på jobbet och mycket tankar som snurrar i huvudet.
Jag är en person som kämpar in i det sista och sällan ger upp.
För mig är livet en tävling. Jag måste vinna över det som står i min väg.
Inte vinna i den bemärkelsen att jag kommer 1:a eller känner mig bäst
- utan i den bemärkelsen att jag alltid gör mitt bästa.
Jag kanske har prestationsångest men det är sådan jag är.
Har jag inte gjort mitt bästa, har jag inte gjort någonting.
Ibland känner jag att jag inte riktigt räcker till.



Ibland känns det som om jag är inne i en ond cirkel.
Jag snurrar runt och kommer aldrig till ett mål.
Samtidigt så känner jag mig lycklig.
Jag känner mig glad och jag känner att jag gör mitt bästa.
Det värsta är när jag känner så för då finns det alltid ett nästa steg.
Nästa nivå som ökar min ångest över att prestera.
Varför har människan så svårt att vara nöjd.
Varför kan jag inte stanna upp och njuta av stunden
- istället för att hela tiden pressa mig framåt.

När jag var hos en spådam för några år sedan sa hon att min själ var öppen.
Den var varm och därför har jag svårt att placera saker i olika fack.
Jag vill se en helhet och den helheten är i stort sätt omöjlig att behandla.
Det är då min förmåga att överanalysera saker träder i kraft.
Den förmågan är inte bra.
- Inte för mig i alla lägen.



Att aldrig vara nöjd är både bra och dåligt.
Att hela tiden söka efter något större, djupare är för mig viktigt.
Det är vad som stimulerar mig.
Utan det hade jag varit nada.
Det dåliga är att jag hela tiden är på "upptäcktsfärd" och hela tiden söker.
- Söker något som jag egentligen inte vet vad det är.



Kiss & Love

S    A    R    A    H