Thoughts.
En liten tjej i en stor värld. Det värsta och det absolut tråkigaste med mitt jobb är att man ofta känner sig otillräcklig. Det är också min sämsta egenskap, just att jag känner mig otillräcklig. Kanske att den egenskapen passar bäst in på mitt yrkesval, kanske att jag visste att den här känslan på något sätt skulle ge sig uttryck på riktigt, i verkligheten, då jag valde min väg i livet. Den är tung och svår att hantera, kontrollera, whatever. Jag hatar den. Jag måste lära mig att leva med den. Jag måste lära mig se att jag gör mitt bästa, att jag ständigt är totalt ointresserad av att inte göra allt, mitt allt. Living on the edge, på gränsen. Det är ju så jag gillar att leva, det är ju så jag vill ha det. Min gräns flyttas hela tiden fram, jag utvecklas och låter mig själv aldrig stå still. Detta skapar självklart en inre press, stress, men den kan jag värdesätta. Även om jag lyckas, har gjort mitt bästa, så känner jag ändå ibland - att jag är just - otillräcklig.
